När rädslan tar över och begränsar

Det har varit mkt hund senaste tiden,något som får mig att må så bra. :)
Det har även varit ont i kroppen pga artrit som har blommat upp :(

Det har också varit mycket funderande kring familj och barn, kring relationer över lag.
Idag mer än 1,5 år efter våldtäkten så har jag fortfarande problem.. skulle beskriva mig som asexuell, längtande men så fort jag närmar mig tanken på eller fysiskt utförande av dejtning, sex, närhet så kommer en stor STOPP skylt upp och jag återgår till att krypa in under mitt lilla skal för att inte bli skadad..

Men hur länge ska det pågå, hur länge ska vara rädd, inte våga....Har mitt liv blivit dömt till ett liv utan Kärlek till en Man, från En Man... ?
Hur ska jag få mig själv att läka, när jag stänger av eller gömmer mig för möjligheten att träffa en Man?
Jag önskar att svaren på det jag tänker på fanns att läsa i en bok, jag önskar att rädslan inte var så stor... så förlamande.
Framför allt önskar jag att de fanns ngn som kan hjälpa mig.


Jag älskar min hund och de liv jag har idag, men det finns tillfällen.. fler och fler märker jag när jag saknar närheten, när jag önskar att jag inte var ensam.

Att ta sig ur prostitutionen

I förra inlägget skrev jag om den mörka sidan av prostitution som alltid förr eller senare kommer visa sig... Illusionerna om att det var ingen big deal, jag var inte prostituerad, jag tyckte om det jag gjorde, ja kunde sluta när jag ville.. Alla lögner föll bara samman. 

Så efter träffat den där mannen som gjorde att jag gjorde avkall på alla mina principer för att jag behövde hundmat! 

Då rasade allt... 

Jag satt där i sängen och grät och grät, paniken och ångesten var total. 

Trots det försökte jag få min hjärna att fokusera, vem skulle kunna hjälpa mig? 

Vem skulle kunna hjälpa mig på än gång, det var ju ändå lördag eftermiddag. 

Socialen skulle nog säga, återkom på måndag, jourhavande medmänniska var inte tillräckligt starkt att ta till ... 

Sen insåg jag, polisen. Dem skulle inte släppa mig om jag ringde och anmälde mig själv (trodde de jag gjorde var brottsligt, det är Det inte. Bara otroligt självdestruktivt) samt gav dem all mail, sms mellan mig och männen så borde jag vara tillräckligt intressant för att inte få "välkommen att höra av dig på måndag" i örat. 

Så sagt och gjort, jag tog mobilen ringde 114 14, väntade i 20 min innan jag kom fram till huvudväxeln. 

När polisen svarar och frågar vad det gäller så säger jag "jag vill ange/anmäla mig själv för att ha sålt sex, jag behöver hjälp. 

Efter polisen frågat var jag var, om jag var skadad, om ngn annan (man) var kvar så kopplade han mig till Västerås polisstation. 

Jag fick prata med Krim.jour jag berättade allt, sa att jag behöver hjälp att ta mig ur och att jag var bredd att lämna över allt jag hade på männen. 

Den polis jag pratade med, var vänlig och  omtänksam, icke fördömande. 

Det bemötande jag fick var positivt, rakt av. 

Polisen rådde mig att åka hem till landet, stanna där, sedan under resterande av helgen ringde denna polis upp med jämna mellanrum för att kolla av hur jag mår. 

Måndagen efter helgen ringer sedan polisen och personskyddssäkerhets gruppen upp, kvinnocentrum tas kontakt med, för terapi och allmän hjälp. 

Allt går väldigt fort, men under dessa omtumlande dagar med förhör, inlämning av dator, mobil. Prat med terapeuter och poliser, mfl så bemöts jag med vänlighet, omtanke, respekt och peppande, av alla och detta bemötande är ngt som genomsyrar alla möten med framför allt polisen och vid dem många förhör jag genomgick. 

Jag kunde alltid ringa ngn på personsäkerhetssamordningen, kvinnocentrum eller den polis som var min kontakt, för i början var en otroligt jobbig tid. 

Dels fanns suget, eller rättare sagt beroendet av att vilja få in pengar, döva ångest med sex, sen känslor och tankar kring hur vidrig jag var, hur kunde jag göra detta mot mig själv? 

Min familj då, jo deras fullständiga stöd och kärlek hade jag och alltid haft. 

Givetvis blev dem chockade och bedrövade men dem valde att stå bredvid mig under denna tid, som dem alltid har gjort. Dem var och är min trygghet! 

Polisiärt sattes en utredning igång, det blev otalig förhör, foto konfrontationer m.m 

Utredningen var den första i sitt slag för polisen i Västerås. 

Även om jag ville att dessa män skulle åka ditt, ( ville inte att dem skulle kunna göra det mot någon annan) så det primära målet när jag tog kontakt med polisen var att komma ur prostitutionen. 

Det lyckades dem hjälpa mig med!

För det, att dem satte in så massiv hjälp, byggde upp ett skyddsnät kring mig så orkade jag med vilja och envishet komma ur ett av de  mest destruktiva beteende som finns. 

Är så tacksam för all hjälp jag fick, från Alla! 

Det tog mig två år ca att bearbeta det mest akuta sviterna efter prostitutionen. Framför allt lades fokus på att börja tänka på mig själv somvärdefull och agera så oxå. 

Det finns fortfarande idag,4 år senare ärr inom mig som kanske aldrig kommer läka, att ha relationer till män är stundtals jobbigt och svårt oavsett om det är jobb,vänskaps eller mer.... 

Jag skulle vilja jobba på ngt sätt förebyggande mot prostitution, föreläsa i skolor (högstadiet och gymnasiet) för elever, personal, men även för polis, social, åklagare osv.  

Hur viktigt det är med bemötande, om hur man kan se varningssignalerna, 

Att s.k normbrytande beteende i barndomen kan göra att man hamnar i riskzon för allrahelst sexuella destruktiva beteenden. 

Jag vill förmedla att även om vid första tanken på att "dejta" för pengar kan verka lockande, så säljer man sin själ och kropp till Djävulen och det är ett högt, mkt högt pris att betala. 

I prostitutionens våld

Jag lurade mig själv att tycka att sälja min kropp till okända män var igen nog deal... Jag sa till mig själv jag kan sluta när som helst. 

Jag hade ju oxå tydliga krav, kring utseende, pengar och vad jag ställde upp på så egentligen var jag ju ingen prostituerad... Intalade jag mig själv. 

Grejen var bara det, att även om männen var trevliga så började dem pruta om priset, "jag har bara denna summa nu" men vill så gärna träffa dig, du får mer nästa gång osv... 

Jag hade lovat mig själv att inte göra avkall på min krav, men när dem ringde och jag insåg jag behöver pengarna och xx antal kr var bättre än inget alls så sa ja Ja. 

I och med detta började den mörka nedvärderande, smutsiga sidan av prostitutionen vissa sitt fula ansikte ordentligt. 

För pengar behövdes, för mat, till räkningar till hyra m.m 

Så hade jag väl sagt ja till prissänkning till en man då bara fortsatte det så, det var som jag tappade kontrollen... Snart började jag ställa upp på sex jag inte kände mig bekväm med, fick ångest över att jag sålde mig själv så brände mkt pengar på inget alls, som gjorde att jag var tvungen att träffa fler män för att ha råd att leva. 

Jag hade oxå utseende krav, jag ville inte behöva ligga och blunda för att ha sex.. Och lite i och med att jag hade utseende krav så gav det oxå en illusion om att jag inte riktigt prostituerade mig. 

Lögner som gjorde det "lättare" att fortsätta i början. 

Men ju mer jag nu gjorde avkall på mina krav, ju svårare blev det att lura mig själv. Jag började tänka att nu var jag nästan som dem som gick på gatan... Tankar som bara denna sen lägger jag av kom allt mer och mer. 

Jag blev öppen mot vänner vad jag gjorde, tror det var ett indirekt rop på hjälp... Men ingen försökte få mig att sluta, eller så märkte jag inte deras försök. Många sa däremot, "jag förstår att du gör det, men var försiktig" 

Sen kom den eftermiddagen då jag träffade en man som jag kände "tar han i mig så kröks jag, måste jag ta i honom så kräks jag" han betalade en skitsumma för oralsex, och ja sa ja till det för jag behövde köpa hundmat...

Det var droppen, det var vidrigt och hemskt. Efteråt mina jag att jag kommer aldrig kunna sluta på egen hand, för det kommer alltid finnas ngt jag behöver pengar till, alltid.. 

I dag 23 mars 2014

Har inte skrivit på ett tag, det har varit så mycket. 

Har flyttat, gått upp i tid på jobbet så all energi har gått ditt. 

Känner inte att jag vill skriva bara för att utan att det jag vill förmedla blir bra. 

Men så snart allt lägger sig lite så återkommer jag, ev kommer det då bli under en ny blogg som jag hänvisar till, där det blir lite mer brett, inte bara handlar om mina tuffa år och hur jag tog mig ur utan om allt möjligt som för mig att tänka, känna, reagera och agera. 

Syns snart igen. 

/Anna 

2014-03-14 jobb och flytt

Ursäkta att jag inte har skrivit på länge, det har bara varit väldigt mycket just nu. känner att när jag väl skriver om min historia, så vill jag göra det rätt. 

Men senaste tiden har flytt och jobb upptagit all min energi. 

Lovar dock att skriva oftare så fort jag är hemmastadd i nya lyan :) 

Ta hand om Er alla där ute, glöm inte att visa glädje,omtänksamhet och kärlek till människor omkring Er. 

Ingången i Prostitution och hur det var, del 1

Jag har tidigare berättat om hur jag kraschade efter 4 år av sexmissbruk, som blev den indirekta följden av sexuellt utnyttjande i barndomen. När jag väl tog kontakt med tjej jouren i Västerås och fick träffa Elin Hedén så började min resa tillbaka till livet. 

Jag kommer ta upp det i ett senare blogg inlägg om bearbetningen av sexmissbruket, om början att förlåta mig själv och behandla mig själv som värdefull.

 
Men just nu tänker jag berätta om hur och varför jag gick in i prostitution- hur tiden i prostitution var.

Trots hjälp från tjej jouren i Västerås och sedan psykolog kontakt för att bearbeta allt som hade hänt så vintern 2007 så fanns det ändå för mycket sviter kvar av min skeva självbild och bilden av vad sex betydde för mig. Sex för mig hade aldrig varit romantiskt, fint och gulligt. Det hade varit ett rent ångestdämpande medel, muskelavslappning, något jag gjorde för att tillgodose andra behov (närhet, smulor av kärlek, bekräftelse m.m.)  Under denna vinter ja under nästan hela första året av prostitution så var jag sjukskriven, arbetstränade och hade väldigt ansträngd ekonomi. När min ekonomi försämrades ytterligare pga. sänkning av aktivitetsstöd så hamnade jag i valet att be mina föräldrar om hjälp ekonomiskt eller hitta ett sätt att klara av det själv på. Att vi 25 års ålder bli beroende ekonomiskt av sina föräldrar kändes väldigt jobbigt. Dels hade dem hjälpt några år tidigare ekonomiskt och jag vill verkligen inte belasta dem mer.  Så jag började fundera, jag insåg att sex skulle jag ju ha, tyckte det vara skönt och jag var bra på det.  Så varför ge bort det gratis till män som ändå inte gav det jag behövde tillbaka, varför lura mig själv att, lyckas jag fånga dem med sex så kommer dem sen falla för mig totalt och vilja ha mig till flickvän bara dem lär känna mig. För det resonemanget var ju bara en lögn och det gjorde bara sexet ”lagligt”.  Så tankarna började spinna vidare på att ja men varför inte förena nytta med nöje, Middagssällskap- Sex mot ersättning. Just att jag fick dessa tankar att dem var första hands valet för mig, talar ju egentligen om hur självdestruktiv, skev bild av mig själv jag hade.

Sagt och gjort, jag började googla om Escortbranchen, tittade hur andra hade lagt upp sina annonser, vilka priser osv. Sen började jag lägga upp annonser, dels på rena Escortsidor, gjorde inlogg på ett antal sexkontakt sidor där jag mer subtilt sökte sex mot pengar. Hittade vanliga annonssidor där faktiskt sexuella tjänster fanns med som utbud.  Hela tiden intalade jag mig själv att detta var ju inget konstigt, INGEN BIG DEAL, jag skulle ju ändå haft sex…

Det tog inte lång tid förrän svaren började komma in på ett mailkonto jag hade skapat just för detta ändamål, lika så skaffade jag en separat mobil för just kontakt med männen.  Första gångerna var väldigt nervösa men ändock pirriga. På något sätt så även om jag nedvärderade mig totalt genom att sälja mig själv, så fick ändå psyket en egobost. Det gav omedelbart snabba positiva kickar i form av bekräftelse, uppmärksamhet, pengar och närhet på kort sikt. Dessutom var männen till min förvåning trevliga, dem uppförde sig som det handlade om vanligt dejtande.  I efterhand har jag ju insett att dem var trevliga var mer tur än ngt annat, jag hade änglavakt. Att dem sedan beteende sig som det handlade om dejtande var nog mycket för att ”lagligöra” inför sig själva att dem köpte sex.   

 

Här och nu, lördag 1/2 "hur ska jag komma vidare??"

Har haft en seg dag, varit trött efter jobbveckan som har varit. Mycket tankar kring våldtäkten jag var med om 30 nov 2012 har cirkulerat i huvudet. 

Ärendet lades ner, efter förför med MT då han uppgav att vi hade haft sex, men han hade ej haft uppsåt att våldta... 

Tänk att ett sånt litet ord som "uppsåt" kan få en människa som har kränkt en annan människa på ett av de vidrigaste sätten kan få gå fri, leva sitt liv som om inget har hänt, just bara för han uppgav det där lilla ordet. :( 

Skrämmande. 

Jag kommer på mig mer och mer att bli arg, ledsen, förbannad och gråtfärdig ju mer jag tänker på det, och jag kan inte släppa det.  Jag har varit med om mycket men detta var inte ett "aktivt/medvetet" val, detta gjordes mot mig och jag vet inte hur jag ska komma vidare. 

Jag har alltid drömt om familj och barn, en man att älska och bli älskad av. Nu vågar jag inte ens dejta, än mindre en fysisk intim relation med en man. Jag är rädd att om jag säger Nej, Stopp, ber personen att sluta så kommer det ej ske, jag är rädd att jag inte kommer känna ngt, att jag stänger av alla känslor, eller får sån panik/ ångest att jag skulle falla tillbaka sjukt nog i att döva ångesten med sex.. 

Jag är rädd att ingen man skulle vilja ha mig om dem viste vad som hade hänt, jag är så rädd att bli avvisad att jag finner det oerhört svårt att bryta mitt "isolerade mönster" gällande att våga dejta män. 

Det finns en sak jag verkligen avskyr, det är att begränsas av rädslor... Ändå vet jag inte hur jag ska komma vidare. 

Det gör mig ledsen och arg. 

Nu ska jag ta och lägga mig, kanske kan mina tankar och funderingar lugna sig en stund då.. 

// God natt och dröm sött världen.